Så sitter man då här igen efter att ha blvit både fysiskt och psykiskt misshandlad i över ett år. 
Exet sitter åtalad för grov kvinnofridskränkning (det är knappt 1,5 år sen han kom ut för grov misshandel på mig - det är därifrån bilderna kommer).

Första gången det hände så hade vi knappt varit tillsammans i 4 månader och jag hade redan blivit gravid.
Vi hade haft en diskussion på kvällen angående islam - huruvuda mitt ex skulle leva som en "utövande muslim".
Jag sa till honom att jag inte visste om jag skulle klara av att leva med honom och alla förändringar i vardagen som det skulle innebära.

Vi hade en ganska lugn diskussion. Inga höjda röster eller hårda ord.
Han sa att jag skulle glömma att han sagt något om det, att jag och barnet var viktigare än hans religion.
Vi gick dock och lade oss som ovänner.
Morgonen efter gick han upp och gjorde sig i ordning för skolan som vanligt.
Han strök mig över håret, men jag låtsades sova då jag fortfarande kände mig irriterad och vilsen.

Han gick ut från sovrummet och jag somnade om.

Nästa gång jag vaknar är det av att det liksom smäller till om strupen.
Jag öppnar ögonen och ser honom stå över mig med ena handen om halsen.
I andra handen håller han en kökskniv.

På något sätt lyckas jag sätta mig upp och ser då att det rinner blod nerför mitt bröst.
Jag förstod då att han skurit mig, men kände ingenting just då (förmodligen pga adrenalinet som pumpade i kroppen).
Jag skriker till honom: VAD GÖR DU?!...men han fortsätter bara att attackera mig.

Hans ögon var helt svarta och utrryckslösa och han fortsätter att sikta mot min hals med kniven.
Jag minns inte hur jag tog mig ur sängen, men helt plötsligt står vi på golvet och jag kämpar med att värja mig från kniven.
Någonstans på vägen har han även stuckit mig i magen, fullt medveten om att jag var gravid.
Jag får tag om bladet på kniven, men han drar den ur min hand vilket resulterar i att han skär upp hela handflatan och två fingertoppar.
Helt plötsligt slutar han att försöka hugga mig. 
Han tar kniven, lämnar sovrummet och stänger dörren.
Jag var helt övertygad om att han skulle komma tillbaks och avsluta det han påbörjat.
På något sätt så lyckas jag ändå finna så pass mycket klarhet att jag tar mobilen och ringer 112.
Efter vad som kändes som en evighet så stormar polisen in med draget vapen, beordrar ner honom på golvet och sätter handfängsel på honom.

Jag körs i ilfart till akuten där dom syr min hand, sen vidare till ett större sjukhus där dom gör ultraljud för att se om bebisen klarat sig.

Allt var bra med det lilla livet inne i mig och jag kände att jag blev lite lugnare.
Det gick några veckor och det blev rättegång.
Han blev dömd till 2,5 års fängelse för grov misshandel, fast åklagaren yrkade på 10 år och utvisning för mordförsök.

Jag var så j*vla dum att jag tog kontakt med honom när han satt inne och skrev brev till honom varje vecka.
Jag tror inte att det kopplade riktigt vad han faktiskt hade gjort mot mig eftersom jag var så galet förälskad i honom.
Jag tänkte väl att han skulle få behandling när han satt inne och att allt skulle bli bra.

Ca. ett halvår senare så föddes en underbar, frisk liten pojke och jag skickade foton till hans pappa för att visa honom vilken fin gåva han gett mig.

När han väl muckade från fängelset så började vi umgås igen och började leva som ett par.

Det tog bara ett par månader innan helvetet började (till saken hör att innan han gjorde mig illa första gången så hade han ALDRIG varit elak på något sätt alls).
Jag började ändra allt jag var, allt jag gjorde...ändrade hela mitt väsen...för att behaga honom.
Om jag antydde att jag ogillade något han gjorde, då blev jag kallad hora osv.

Jag fick inte gå ut.
Jag fick inte ens prata med min bästa väninna.
Jag fick inte spela online-spel, för då kunde jag ju prata med någon.
Han kontrollerade allt jag skrev, allt jag gjorde.
Dom vanligaste hoten och förnedringarna (innan han började slå mig) var:

- du är bara en hora som inte kan annat än mata din fitta

- jag ska se till att dom tar din son ifrån dig

- jag ska se till att du aldrig kan leva ett normalt liv

- jag ska se till att du aldrig mer kan känna dig säker

- jag ska förstöra din familjs liv

- jag ska döda dig

- jag ska skicka folk på dig som ska våldta dig

- jag ska göra dig illa, men inte med egen hand

- en av oss måste dö för att det här ska få ett slut

- du har 12 timmar på dig att försvinna härifrån, annars kommer jag tillbaks och dödar dig

- om du träffar en ny kille så ska jag döda honom framför dina ögon

- det spelar ingen roll vart du flyttar, jag kommer att hitta dig ändå

- du är värd mindre än bajs

- jag skulle inte ta i dig om jag så fick 10 milj kronor

Osv...

Så pågick det ett par månader innan han slog mig första gången.
Jag fick sparkar i rygg och mage.
Jag fick knytnävsslag i ansiktet och i bakhuvudet.

Han slog sönder 2 telefoner för mig, min tv och min dator med allt som hör till.

Allt detta framför min 2,5 åriga son - som nu är livrädd och mår jättedåligt.
Jag lyckades till slut hitta modet och styrkan att gå till polisen.
Nu sitter han åtalad och rättegång sker inom två veckor.

Jag har lärt min läxa - man kan inte tvätta bort en zebras ränder.
Det var en dyrköpt läxa, men jag är så lättad över att äntligen bli fri.

Snälla, om ni varit med om samma eller liknande sak, tro inte på deras fina ord.
Det BLIR inte bättre...